Äntligen fick jag vara med dig.

Jag har precis kommit in från en underbar promenad.
Jag har fått träffat vicky (min syster) idag fast utomhus eftersom jag fortfarande är förkyld.
Det känns så bra nu jag har inte träffat henne på en vecka.
Det är bara 15 dagar kvar tills min älskade syster åker in till sjukhuset.
Där hon ska vara i minst en och en halv månad.
Att jag inte får vara där med henne under den tiden känns hårt.
Vetskapen om att hon kommer må fruktansvärt dåligt av cellgifterna och transplationen känns fruktansvärt.
Men för henne är det ända möjligheten att kanske kunna bli frisk.
Den åttonde så är informations mötet för familjen då får vi all information om vad som skall ske exakt.
Jag är nervös för mötet.
För då får man även höra det man inte vill höra.
Den rena faktan om vad som faktiskt kan hända.
Det man vet men kan slå bort tills man blir påmind om det.
Jag älskar dej vicky

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0