Jobbigt men jag älskar dej både med och utan hår så klart

Nu börjar det åka av min syster håller på att tappa allt hår.
Jag hade så starkt intalat mig om att hon kanske skulle slippa det.
Jag vet ju att det var omöjligt att hon skulle slippa det men man har ju alltid tron.
Jag vet ju att det är en del av behandlingen men det känns som att sjukdommen blir så påtaglig nu.
När hon hade hår så kunde man koppla bort sjukdommen mer.
Nu när jag ser henne nästa gång så kommer det bli lite som en chock.
Men jag älskar ju henne lika mycke utan hår men jag vill ju att hon ska få vara som andra barn.
Det tär verkligen i en när jag ser andra barn springa runt och leka och ha kul.
Och så vet jag att min lilla syster ligger på sjukhuset med slangar och starka mediciner.
ingen ska behöva genomgå det här.
Jag hoppas forskningen utvecklas mycke och snabbt framåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0