Så fruktansvärt tungt

Jag har inte orkat skriva på ett tag det är för mycke just nu.
Vicky ligger ju på sjukhuset och har haft cellgifterna i ungefär en vecka.
I morgon är det dags för transplationen.
Jag är så nervös så jag vet inte vad jag ska göra.
Jag var och hälsade på i söndags det vad otroligt jobbigt att se henne i det tillståndet.
Med slangar genom näsa och slangar från halsen ner för magen.
Hon var väldigt sluddrig av alla mediciner så det var delvis svårt att höra vad hon sa.
Hon sov 5 timmar på dagen väldigt ovanligt för att vara vicky.
Hon vill ofta inte sova utan bara leka.
Att se när dom trycker i alla gifter i min syster är en hemsk syn.
Men jag vet ju att det är det ända sättet till att försöka få henne frisk.
Och jag vet att vi i familjen är maktlösa.
det vi gör är att visa våran starka kärlek till henne.
Och det är inte svårt för vi älskar ju henne så mycke så klart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0