Får panik

Fy fan jag vill att allt ska bli bra.
Jag blir knäpp av det här. Jag drömmer om min syster, jag tänker på henne hela dagen hela kvällen.
Ja jämt jag känner en stor oros klump i magen och bröstet hela tiden.
Jag vill inte att hon ska få vara med om det här.
Varför kan hon inte få ha ett normalt liv som dom flesta andra barn.
När jag är ute och ser barn åka skridskor och leka i snön.
Och så vet jag att min syster får sitta hemma och vänta på behandlingen.
Hon får inte gå på dagis, nej hon kan i princip inte göra någonting som andra barn.
Och det gör så ont i mig att inte hon får vara barn på ett normalt sätt.
Jag vill ta med henne ut och göra massor av roliga saker.
Men det går inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0