Våren är här
Jag var och hälsade på sjukhuset i söndags.
Vicky var inte så pigg.
Värdena har sjunkigt så det är väldigt nervöst denna vecka.
Jag är så orolig att behandlingen har misslyckats.
Mycke tankar snurrar i huvudet.
Nu är det bara att hoppas för hopp är det ända som får en att orka.
Min familj är mitt allt och det är jobbigt att inte kunna göra något.
Man är totallt maktlös inför det här.
Kan inte beskriva med ord hur mycke jag älskar dig
Vilken fin påsk det har vart om man inte räknar med snön igår.
Jag var på sjukhuset i lördags och vi var ute i solen i två timmar.
Det var så skönt att komma ut och att se victoria orka leka.
Att se henne glad gör mig lycklig i flera dagar.
Hon är så vacker både på insidan och utsidan.
Jag är så lycklig att jag är hennes store syster.
Hon ger mig så mycke posetivt.
Och jag hoppas att jag kommer vara en jätte bra förebild för henne.
Idag ska jag åka till sjukhuset.
Det kommer bli lite tungt för jag kommer inte kunna träffa henne sen på ett tag.
Jag ska börja på dagis och små barn har så mycke baciller.
Men hon finns ju i mitt hjärta varje dag.
Idag ska jag äntligen träffa lilla prinsessan.
Solen skiner och det syns att våren är på väg det gör mig så glad.
Jag vet att det gör vicky glad också.
Hon brås på sin syster hon hatar att gå ut om det inte är typ 20 grader varm.
Idag ska jag åka och hälsa på i alla fall.
Jag har inte vågat efter att jag träffade några som var förkylda.
Men pappa ringde och sa att vi skulle ut på picknik.
Så jag blev jätte glad för då behöver jag inte sitta och knappt våga andas.
Så det känns jätte skönt.
Idag blir första gången jag ser henne utan hår det känns nervöst.
Men man kommer nog vänja sig det är bara det att det blir så påtagligt att hon är sjuk.
men det kommer tillbaka.
Så nu ska jag gå och göra mig i ordning.
Ha en trevlig solig dag
massor av tänkande
Ett ständigt tänkande.
Jag skulle ha hälsat på vicky i onsdags men jag har träffat människor som har visat sig vara förkylda.
Det är så svårt att tänka på allt det blir nytt.
Förut så tänkte man inte på sånt.
Var någon lite förkyld så var det väl inget med det.
Men nu måste jag vara uppmärksammad med det till max.
men nu får jag avvakta ett tag och se om jag dragit på mig några baciller eller inte.
Jag hoppas verkligen att jag inte har det för jag saknar henne så mycke.
Igår bestämmde jag mej i alla fall att hämta ut min anti depp medicin.
Jag var tveksamm först men jag tror det behövs en tid.
Det är ju i alla fall värt ett försök.
Jag kanske blir hjälpt med något tex sova bättre och slippa en del av ångesten.
Jag vill ju vara stark för vicky.
Tänk vad den lilla flickan kan bidra till mycke posetivt.
Jag har tex slutat röka.
Det steget trodde jag aldrig att jag skulle klara av.
Men jag vill inte vara en dålig förebild för henne.
Och hon sa till mig jämt att sluta så då kände jag att jag behövde göra det.
Och nu har jag inte rökt på två månader.
Tack för att du finns lille syster
typiskt
Så jag gick upp tidigt gick ner till pappa i bilen.
Men jag hann bara sätta mig och sen gå ut igen.
För vicky har blivit dålig så jag kunde inte följa med.
Först blev jag bara ledsen i stunden men tröck in det igen.
Sen blev jag orolig.
För det är farligt om hon skulle ha en infektion.
Så nu kan jag bara avvakta och vänta på att pappa ska ringa.
Han skulle ringa mig i eftermiddag.
Så det kommer bli en lång dag med väntande.
Jag tänker på dig lill pricken och jag saknar dej jätte mycke.
Saknar dej
Det är i och för sig inte ovanligt nu för tiden när det gäller mig.
Men den var väldigt stark i morse.
Jag drömde om vicky det gör jag ofta nu för tiden men i natt var drömmen så stark.
Vi hade så kul i drömmen och vi var hemma.
Det var nog därför det blev så jobbigt när jag vakna och blev påminnd om att det bara var en dröm.
Och att i morgon ska jag träffa min syster men inte hemma utan på sjukhuset.
Allt är så spännt inför besöken.
För jag får nojjor för allt.
Jag är rädd att jag ska dra med mig bakterier så hon blir sjuk.
För om hon skulle bli sjuk nu skulle det vara livs farligt.
Alla cellgifter bryter ner imunförsvaret till noll.
Så jag vågar inte enns umgås med någon innan jag ska träffa henne, jag tror att alla jag träffar är förkylda.
Sen när jag väl är där så håller jag nästan andan för att inte andas ut några bakterier.
Ibland tänker jag att det kanske är bäst att jag inte hälsar på för tillfället så jag inte drar med mig nått.
Men hur ska jag vara utan min syster.
Jag ska börja jobba på dagis och då kommer jag inte våga ta några risker så då blir det inte några besök.
Så nu måste jag passa på att träffa henne.
Jag tror ju att läkarna skulle säga ifrån om dom tyckte att jag mesförde nån risk att dra med mig något.
Jag saknar dig lille syster du är den bästa syster men kan ha.
Jobbigt men jag älskar dej både med och utan hår så klart
Jag hade så starkt intalat mig om att hon kanske skulle slippa det.
Jag vet ju att det var omöjligt att hon skulle slippa det men man har ju alltid tron.
Jag vet ju att det är en del av behandlingen men det känns som att sjukdommen blir så påtaglig nu.
När hon hade hår så kunde man koppla bort sjukdommen mer.
Nu när jag ser henne nästa gång så kommer det bli lite som en chock.
Men jag älskar ju henne lika mycke utan hår men jag vill ju att hon ska få vara som andra barn.
Det tär verkligen i en när jag ser andra barn springa runt och leka och ha kul.
Och så vet jag att min lilla syster ligger på sjukhuset med slangar och starka mediciner.
ingen ska behöva genomgå det här.
Jag hoppas forskningen utvecklas mycke och snabbt framåt.
Less på all skit
Jag vet att alla har motgångar och det behöver man men inte hela tiden.
Om inte min syster skulle klara det här så vet jag inte vad jag skulle ta mig till.
Jag är i alla fall lättad över att jag har fått hälsa på henne på sjukhuset 2 gånger.
För från början trodde vi att varken jag eller william (hennes bror) skulle få komma och hälsa på.
sist jag var där var hon ganska pigg och det var skönt att se.
Läkarna säger att hon kommer bli sämmre ungefär en vecka efter transplantationen.
Och den var för cirka en vecka sen nu.
Så det är bara hålla tummarna för att hon orkar kämpa på.
Så fruktansvärt tungt
Vicky ligger ju på sjukhuset och har haft cellgifterna i ungefär en vecka.
I morgon är det dags för transplationen.
Jag är så nervös så jag vet inte vad jag ska göra.
Jag var och hälsade på i söndags det vad otroligt jobbigt att se henne i det tillståndet.
Med slangar genom näsa och slangar från halsen ner för magen.
Hon var väldigt sluddrig av alla mediciner så det var delvis svårt att höra vad hon sa.
Hon sov 5 timmar på dagen väldigt ovanligt för att vara vicky.
Hon vill ofta inte sova utan bara leka.
Att se när dom trycker i alla gifter i min syster är en hemsk syn.
Men jag vet ju att det är det ända sättet till att försöka få henne frisk.
Och jag vet att vi i familjen är maktlösa.
det vi gör är att visa våran starka kärlek till henne.
Och det är inte svårt för vi älskar ju henne så mycke så klart.
Även om jag inte är med så Finns du i mina tankar.
Nu har vi kommit till dagen som jag har vart så rädd för i flera månader.
Min syster är nu inlaggd på sjukhuset.
Jag har en oro i kroppen som är obeskrivlig.
Det är så jobbigt att jag inte fick träffa henne i förre går och säga hej då.
Om jag har tur kanske jag får åka dit i helgen det beror på hur hon mår.
Förhoppningsvis så har hon inte hunnit bli så dålig redan då.
Det är svårt att inse att dom här två månaderna kan vara avgörande.
Men det är nu man får påminna sig själv att man inte får tappa bort hoppet.
I det här läget så finns det nästan bara tre ord man ska använda sig av Tro, hopp, kärlek.
Nervös
På torsdag fins det ingen återvändo då läggs syrran in.
Hon har fått slangarna inopererade och allt har börjat förberedas.
På tisdag ska vi ha en familje middag.
Jag kan ju redan tänka mig nu hur det kommer kännas att gå därifrån sen på tisdag.
Jag vet inte vad jag ska göra av all min nervositet.
Det känns som jag håller på att bli knäpp.
Mina tankar snurrar runt runt.
Den jobbigaste tanken om att det kan vara sista gången jag ser henne på tisdag,
Den snurrar mer och mer för varje dag.
Jag vet att jag inte ska gå och tänka så men det går inte att hjälpa.
Den kommer och går.
Men det får inte vara så allt måste gå bra.
Det finns inga ord
Vi har vart på sjukhuset från 11-18 idag så jag är helt slut.
Det gör så ont att se den människan som man älskar och som är en del av en lida.
Att sitta brevid sin syster och se skräcken i hennes ögon när dom ska göra nått är hemskt.
Vi hade samtalet i dag om hur det kommer se ut för henne.
Det är så mycke jag inte visste.
Om hon klarar behandlingen så kommer hon ändå inte leva normalt frammåt.
Det kommer ta henne upp till tre år att återhämta sig.
Chansen att kunna få barn när hon blir vuxen är nästan noll.
Hon kommer få gå på kontroll nästan hela livet.
ja det finns massor av saker men jag vill inte gå in på allt nu.
Behövde bara skriva av mig.
Lilla prinsessan
Det är dom ändra stunderna jag mår bra i nu för tiden det är med henne.
Tiden rullar nu är det inte många dagar kvar till hennes inläggning på sjukhuset.
Så jag vill vara med henne mycke nu.
Hon var så söt igår när jag kom så hade hon älv vingar och matchande kjol och troll spö.
Hon såg verkligen ut som en liten älva med sitt långa ljusa lockiga hår.
Lilla prinsessan
Det är dom ändra stunderna jag mår bra i nu för tiden det är med henne.
Tiden rullar nu är det inte många dagar kvar till hennes inläggning på sjukhuset.
Så jag vill vara med henne mycke nu.
Hon var så söt igår när jag kom så hade hon älv vingar och matchande kjol och troll spö.
Hon såg verkligen ut som en liten älva med sitt långa ljusa lockiga hår.
Lilla prinsessan
Det är dom ändra stunderna jag mår bra i nu för tiden det är med henne.
Tiden rullar nu är det inte många dagar kvar till hennes inläggning på sjukhuset.
Så jag vill vara med henne mycke nu.
Hon var så söt igår när jag kom så hade hon älv vingar och matchande kjol och troll spö.
Hon såg verkligen ut som en liten älva med sitt långa ljusa lockiga hår.
